Älskade pappa!
Du har alltid varit den person jag först vänt mig till för att få praktiska tips, eller bara fråga om råd inför ett större beslut. Tidigare har jag inte tänkt på hur värdefullt det varit och hur bortskämd jag varit med att ha en pappa med en så stor kunskapsbank och så mycket livserfarenhet.
Utan din tilltro och din kunskap som backup hade jag nog aldrig vågat dra igång med många av mina idiotprojekt, som att lägga om alla plattorna på garageuppfarten och resten av tomten för att slippa vattenpölarna. Jag är inte ens säker på att jag vågat köpa huset som vi stormtrivs i utan att ha fått tummen upp av dig och mamma.
Det har nu gått ett par dagar sedan din begravning och jag inser att det finns ju en massa saker jag skulle frågat om, som jag skjutit på för det är ju inte så bråttom, men nu har ju den möjligheten försvunnit. Vem ska jag nu ha som livlina i livets frågesport?
Det är smärtsamt att tänka på hur mycket av dina barnbarns uppväxt som du inte kommer få uppleva. Eller de resor och äventyr våra familjer kommer ge oss ut på i framtiden. Jag tror dock du sitter där uppe någonstans med farmor och farfar och håller koll på oss.
Du får gärna ge något tecken så jag vet att du finns där för jag saknar dig massvis.
Det var först idag vi såg i tidningen att du hade gått bort, därför att vi var bortresta. Grannskapet känns redan en smula fattigare utan dig. Det var alltid kul att se dig åka förbi på MC, cykel, eller gatumaskin, eller att gå förbi ditt hus och beundrar fin gatstenskonst där. Tack för att du och Siv har varit bra grannar. Vi saknar dig.
Älskade pappa,
Du var alltid noga med att vi skulle kämpa i skolan och skaffa oss en utbildning. Du var noggrann och hade en inspirerande passion för ditt yrke och har nog fått både Erik och mig att rätta till sneda skyltar vi passerat. Din stora kärlek till sten har nog också smittat av sig. Likaså intresset för bilar, motorcyklar, maskiner och motorer.
När jag i 12-årsåldern började gå på ishockey hemma i Oskarshamn fick din oro för stök och bråk på läktarna dig att till slut följa med och titta. Jag är tacksam att du följde med, för IK Oskarshamn väckte ännu en passion hos dig.
Även om vår familj aldrig varit några globe trotters så har vi sett många fina platser och upplevt mycket roligt tillsammans. Fjällvandring, alpinskidåkning, längdskidåkning, cykelsemestrar, sol och bad, motorcykelutflykter, bär- och svampplockning, skridskoåkning, fiske, långpromenader och en hel del hederligt arbete, som att klyva och köra hem ved.
Du har alltid varit social, mån om människorna i din omgivning och hjälpsam. Alltid ett glatt hej, något tips eller råd till den som frågar eller en hjälpande hand till den som ber.
Tack för allt du lärt oss, för all din hjälp och all din kärlek och värme!
Vad vore vi utan dig?
Vila i frid!
Mats , du var en glädjespridare med ett leende på läpparna jämt, sist vi träffades förra sommaren i Klintemåla inte visste vi då att det var sista gången. Vila i frid.