Mina minnen är så starkt förknippade med Foglebo och arbetet på gården därför är det inte utan att Astrid Lindgrens Fattig bonddräng dyker upp och slutorden där då du alltid jobbat och ställt upp.
Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit
Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här
Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när
Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud
Och sen klär han på mig den mest snövita skrud
Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut
Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut
Tack för allt, vila i frid